På fredag fyller du 51 år.
Älskade storasyster, vad jag saknar dig!
Här har ju hänt mycket som du säkert vet.
Jag är helt övertygad om att du och pappa är tillsammans "där nånstans",känns iallafall väldigt bra att tänka så.
Det var väldigt jobbigt när pappa dog.
Hjärtat går ju sönder lite varje gång när nåt traumatiskt händer.
Konstigt att jag fortfarande funkar riktigt tänker jag ibland.
Jag fick en sån fullständig känsla av övergivenhet!
Först försvinner du, sen pappa.
Herregud,känner mig som ett får på drift, behöver min flock!
Jag kan fortfarande inte acceptera att du var tvungen att dö.
Förstår uppriktigt inte varför.
Ser fortfarande ingen mening med det.
Du sa ju att allt händer av en anledning, och jag väntar fortfarande på den!
Kanske inte har det bästa tålamodet i världen, men det finns gränser!
Eller hur?
Men, dagar går och världen snurrar ju precis som alltid.
Och du vet ju vad jag tycker o känner.
Just nu känns det jobbigt,rörigt inuti inför fredag. Vet inte varför, kanske för att ytterligare en födelsedag kommer som du inte är med på, sen kommer en till o en till och kanske till slut så måste jag acceptera att du är borta!
Och jag vill inte det.
Men systeryster,tänder ditt ljus o pratar o sänder tankar till dig.
Jag hoppas så att du o pappa är med oss!
Kärlek <3
ps.bilden har jag "stulit" från Lotta,hon tar dom mest fantastiska bilderna!Älskar denna! ds.
