Jul igen

Jaha, nu vart det jul igen.
Fick inte gjort hälften av vad jag tänkt men den kom ändå!
Har haft trevliga o mysiga dagar.
Har haft hela min nära familj här, underbart<3
Sen är det första julen utan pappa o Carina.
Det gör faktiskt ont.
Jag har inte sett mina systerbarn o det är jag ledsen för.
Får fixa till det på nåt sett.

Har lite annat jag måste fixa till också.
Mår inte alltid så bra, varken kroppsligt eller själsligt.
Att det ska vara så svårt att bli hel!
Hatar känslan att inte vara bra nog.
Att undra.
Att tro.
Tillit är svårt, så svårt.

Var går gränsen för när man ska känna tillit?
När man är utsuddad? Av sig själv!

Vad är en människa värd?
I vilken valuta?
Hur intresserad ska man vara i värdet av en människa?
Hur skall man öka i värdet?
Behövs det?
Och i vilka/vilkens öga vill man bli betraktad som värd nåt eller inte?
Kanske mest i sina egna ögon.
Men hur gör man det?
Om man inte förstår eller känner sitt värde,
hur vet man?
Ämnet kärlek skall jag nog inte gå in på idag.
Är så trött så det får vila lite i huvudet till.

Gott slut!
<3

Carina systeryster

På fredag fyller du 51 år.
Älskade storasyster, vad jag saknar dig!
Här har ju hänt mycket som du säkert vet.
Jag är helt övertygad om att du och pappa är tillsammans "där nånstans",känns iallafall väldigt bra att tänka så.

Det var väldigt jobbigt när pappa dog.
Hjärtat går ju sönder lite varje gång när nåt traumatiskt händer.
Konstigt att jag fortfarande funkar riktigt tänker jag ibland.
Jag fick en sån fullständig känsla av övergivenhet!
Först försvinner du, sen pappa.
Herregud,känner mig som ett får på drift, behöver min flock!
Jag kan fortfarande inte acceptera att du var tvungen att dö.
Förstår uppriktigt inte varför.
Ser fortfarande ingen mening med det.
Du sa ju att allt händer av en anledning, och jag väntar fortfarande på den!
Kanske inte har det bästa tålamodet i världen, men det finns gränser!
Eller hur?

Men, dagar går och världen snurrar ju precis som alltid.
Och du vet ju vad jag tycker o känner.
Just nu känns det jobbigt,rörigt inuti inför fredag. Vet inte varför, kanske för att ytterligare en födelsedag kommer som du inte är med på, sen kommer en till o en till och kanske till slut så måste jag acceptera att du är borta!
Och jag vill inte det.

Men systeryster,tänder ditt ljus o pratar o sänder tankar till dig.
Jag hoppas så att du o pappa är med oss!

Kärlek <3

ps.bilden har jag "stulit" från Lotta,hon tar dom mest fantastiska bilderna!Älskar denna! ds.

På fast mark?

 

Känner mig inte förankrad.
Känner mig rotlös.
Känner mig sorgsen.
Känner mig arg.
Känner mig förtvivlad.
Känner mig vilsen.

Känner...

Är väluppfostrad.
Är kontrollerad.
Är korrekt.
Är en väldigt massa egentligen men ändå ingenting.

Detta "känner"...
ÄR så jävla trött ibland,vill inte,orkar inte,kan inte...

Haha, precis som om man skulle komma undan ändå!!

Nä,så lätt ska vi inte ha det.
Bara att gilla läget.
Köra på.

För annars...?

(<3)

Konstigt

Idag fick jag hem pappa tänkte jag först, men nej, det är inte pappa längre.
Så..
Idag fick jag hem pappas aska i en liten kartong.

Märklig känsla att stå och titta på den.
Försöker känna inuti vad som känns.
Märkligt tomt!
Kan inte för mitt liv förstå att denna aska är vad som är kvar!

Ett helt liv, en hel människas liv,tankar,känslor,
hårt arbete, upplevelser o händelser!

Finns nu i en kartong och jag sörjer min pappa så otroligt mycket.
Jag sörjer oss; far, döttrar, son, mor, barnbarn o
barnbarnsbarn.
Cirkeln är bruten.
Igen..
Förlorad syster och nu förlorad pappa.

Det fanns ju egentligen så mycket mer vi skulle
behövt av varandra.

Det sörjer jag och känner mig så övergiven!

Men, jag vet att allt har en mening, vi ser det inte alltid
från början men den finns där.

Säger detta till mig själv många gånger nu i livet.
Livets gång och allt det där, osv.
Ja,ja, jag vet! Men det gör ont.

I alla fall, pappas aska står här i bokhyllan bakom glasdörrarna nu.
Det känns faktiskt lite tryggt ändå på nåt konstigt sätt.

Jag älskar dig pappa och är glad för dig! <3

Som tur är har jag en underbar familj kvar
som gör att jag klarar av allt. Kärlek till bror,syster,
mamma,man o alla mina barn o barnbarn! Ja,till alla i vår
stora fantastiska familj. Vi är ju många kvar!

<3<3<3

Ni betyder allt o

Pappa 1934-04-15 - 2010-07-03

Jag var 8 mil ifrån pappa när han dog.
8 mil, så nära men ändå så långt bort.

Jag hade viljat krama honom och säga hur mycket jag älskar honom och hur mycket
han betyder för mig.

Jag fick sagt det ändå när jag kom, men till en kall kropp, ett skal, men trots det:
MIN PAPPA!

Så overkligt.

Han men ändå inte.

Herregud, min pappa är död!!

Ingen låtsaslek längre i huvudet, pappa är på sitt rum på hemmet.

Nej, han ligger här, borta från sjukdom o plågor. Skönt.

Ja, för honom.

Måste tycka o tänka det egentligen för hans skull, men för min, vår?

Egoister är vi alla tror jag.

Jag är det absolut nu, jag vill ha pappa kvar!

Men, jag älskar honom tillräckligt för att förstå att han måste få gå.

Han har gett oss och många andra så mycket. Det är dags nu. Jag vet. Men det gör så ont.

Paniken igen....

Vill inte bli lämnad ensam.

Vill inte att hans minnen försvinner, vi mister så mycket!

Men, med 8 mil kvar så klarade pappa ändå av att lämna oss.

Det var bra, egentligen.

Älskade, finaste o bästaste pappa! Du vet hur mycket du betyder för oss, nu får vi
leva livet utan dig men med grunder som du lärt oss.

Det kommer att gå bra, du har gjort ett bra jobb pappa, vi är OK, vi är bara ledsna och vi sörjer dig men vi är egentligen OK.

Vi får ge det lite tid.

Men vi är OK tack vare dig!

Älsk o puss o kram!

Titti - dotter nr.2

Pappa!

Pappa! Jag älskar dig! Du är min finaste bästaste pappa!
Just nu har jag panik, vill inte att du försvinner ifrån oss.
Men samtidigt förstår jag och jag vill kunna säga till dig att det är okej, men...
Snälla pappa, stanna ändå! Förlåt, det är egoistiskt, jag vet.
Just nu är jag en väldigt liten flicka som vill att pappa finns för alltid!
Pappa min finaste pappa! Känn att jag älskar dig och är med dig!

Puss o kram
Titti

Mors Dag

Grattis alla mammor!
En dag att känna sig extra älskad?
En dag att bli lite ompysslad på?
En dag att få ett kvitto på att man gör en insats som är betydelsefull?
En dag att få bli behandlad så som man iaf inbillar sig att man behandlar
sina nära o kära; se till att dom får frukost,god mat, det dom behöver för att deras dag
ska bli bra?
En dag att få sina önskningar o behov uppfyllda trots att dom inte stämmer med alla andras?
En dag att inte behöva fråga om man är bra, att det sägs utan att man behöver påminna om det?

En dag, bara en dag?

Man får vad man förtjänar sägs det ju så...

Grattis på Mors Dag Titti!<3

17e maj!
Är febrig o har ont i halsen idag.
Förbannat tråkigt att vara hemma,ser allt jag borde göra men inte orkar eller vill!
Men är man sjuk slipper man väl sånt?

Känner mig ledsen inuti,lite tom kanske?
Livet är banne mig inte lätt men det har jag aldrig inbillat mig.
Hade bara varit så skönt att få lite ledigt från allt som ärrar en genom åren.
Hatar när jag blir/känner nåt som inte är jag, eller i alla fall, nåt som jag inte vill vara.
Man gör sina val här i livet, men ibland gör man val utan rätta förutsättningar.
Då blir konsekvenserna annorlunda än när du vet vad du väljer, då kan du/bör du alltid stå för dina val.

Jaja, suck, skall inte skriva mer om detta nu. Mår inte bra och är trött,blir väl lite låg o gnällig då. Usch ja, det vill man ju inte vara!?

Tänker iaf på mina människor som jag älskar o är tacksam för er!

<3
Puss

Pratade med Saga idag....

så här stor har hon blivit!
så hon växer!
Jag missar så mycket.
Vi träffades över msn o webbkamera idag.
"ingen big deal" för henne.
Hon målade med vattenfärger, ville inte säga mycket, var lite blyg,men skrattade när jag ställde mig på huvudet i soffan!
Helt naturligt för henne att se mormor o morfar via webbkamera.
Ibland blir det så trångt i mitt hjärta. Jag är himla glad att vi i alla fall får se henne där, men den där kramen man vill ge henne eller "snuffen" i håret, den kan vi inte uppleva genom datorn.
Så är det här i livet ibland.

"när hjärtan brister", det kanske inte hörs men det känns, jättemycket!

Älsk o puss till min Saga från MORMOR

Helgen över...

Jaha, så var denna helgen över.
Skulle gå fler dagar på helgdagar. (kan man skriva så)?
Är ganska trött, har egentligen bara lagat mat,diskat,städat o tvättat i helgen.
Jösses, va tråkigt det lät!Men det har varit ganska lugnt oxå.
Det är skönt det med. Behöver lite lugn just nu, känns som det varit mycket.
Nu ska jag ladda för en ny arbetsvecka.Min chef är borta så det blir antagligen en
intensiv vecka, brukar bli det när jag är "själv". Ok,det finns ju 13st andra gubbar på jobbet, men dom brukar bara skapa mer jobb för mig!;)

Jaja,ska skynda mig att sova.
Får sova 4 timmar i kvarten som mamma brukade säga!?
Önskar att alla får en bra vecka!

<3

Mitt barnbarn Saga!

 

Visst är hon sötast i hela världen?! Fick en släng av Saga saknad!Puss från mormor <3

Monas begravning 2010-05-04


Det blev så jobbigt som jag tänkt o trott.
Dagen som vi fasat för, sovit dåligt för är här.
Det är precis som om man tror att: om jag stoppar huvudet i sanden så har det här med Mona aldrig hänt, om vi inte går dit så är Mona inte död!

Jisses, så konstiga o dumma vi människor är!
eller handlar det om överlevnadsinstinkt?

På samma gång som det är "roligt" att träffa människor man inte träffat på ett tag, är det hemskt att känna sig glad att jag får träffa dom igen pga Monas begravning!

Hm, blir en känslomässig konflikt inuti mig.

Men, dagen och ceremonin fortsätter.
Bryter ihop när jag ser I fullständigt gråta över sin fru.
Känner det svårt när min man gråter över sin foster-mamma, kan jag trösta? Hjälper det att jag smeker honom över kinden, håret o puffar hans axlar för att säga: jag finns här, jag förstår att du är ledsen för att hon lämnat dig,oss?

Känner en sån overklighetskänsla när vi står framme vid hennes kista. Mona...
Kan inte förstå att hon ligger där. Kunde inte förstå att Carina låg i kistan heller.
Tänker konstiga tankar...
Tänk om det bara är på låtsas? Undrar om Mona verkligen finns där i? Precis samma som tankarna på Carinas begravning.

Varför i himlens namn skulle dom lägga en död människas kropp i en sluten kista, för att ställa den i kyrkan, för att vi ska komma dit o ta farväl av en kropp, för vadå?

Hur kan dom vilja ligga där?

Dom är ju inte där!
Jag hade nog inte viljat att min kropp låg där i kistan.

Hellre i ett frysrum tills det var dags att kremera mig.

Ok, kistan kan få stå i kyrkan som en symbol för mig, men min döda kropp vill jag ha i kylen tills det är dags!

Jag har aldrig varit mycket för att visa upp tomt skal, varför börja när jag är död?

Konstiga tankar!! Blir man lite konstig när man mister en nära o kär människa?

Vad är nyttan med allt detta tänk?

Jag är så ledsen för att Mona dog. Jag är så ledsen för att Carina dog.
Dom betydde bägge två nåt för mig, på olika sätt men ändå. Dom BETYDER för mig.

Jag vill verkligen inte att dom ska vara borta.

Jag vill verkligen inte att mina andra kära ska behöva känna smärtan.

Jag vill verkligen inte....

Detta är jobbigt, känner sorgen efter Carina igen, tomheten igen.

Men detta är livet. Och ändå, jag vill verkligen leva, ta tillvara allt, älska så mycket som möjligt.

Jag tycker att vi är skyldiga alla som varit tvungna att gå lite för oss att verkligen leva!

Ska försöka göra det nu....

Älsk o kramar till alla som jag älskar o bryr mig om!

<3

Namnsdag

Såg längst ner på Aftonbladet:dagens namn Carina, Carita
Hugger till i mig.
Idag har Carina namnsdag...
Kan inte smsa henne längre så, Grattis på namnsdagen syster yster!
<3

Måste bara få visa en underbar bild som Lotta tagit. Den är så vacker så mina ögon tåras!

På måndag får vi se o krama våran Sara igen.
Skall bli underbart att få ha henne här.:)

Men anledningen....

Mona begravs på tisdag...

Usch, detta är svårt, denna känslan igen; overkligt!

Kan inte ta in och ta till mig att hon är borta.

Lider med A för att hans förlust är så stor, inuti, vet hur det känns.

En bit av en själv, en länk till dåtid,nutid och framtid är borta.

Egentligen försvinner alltid en bit av en själv när man förlorar en nära o kär.

Konstig känsla, dom minnen försvinner med den människan.

Som dom sakerna jag o Carina sa o gjorde,lekte o bråkade när vi växte upp ihop.

Nu är det bara jag som minns, bara jag som vet.

Så sorgligt och känslan av ensamhet och övergivenhet hugger i mig.

Tänk om man kunde samla alla minnen man har i en korg eller burk och när man

behövde så öppnade man den bara o där fanns allting!

Jag skulle verkligen behöva en burk med Carinas minnen av oss för att känna mig mindre ensam och övergiven ibland.

Idag sänder jag en tanke med kärlek,omtanke och tröst till alla som förlorat nån dom

älskar! Vet att det är många, många....

Love Titti

Familj....

En sån kärlek man kan känna för en annan människa!
Som fullständigt sköljer över en så en massa ömhet bubblar i en,
ungefär som när man skakar en coca-cola flaska och öppnar den, det spruttar
och bubblar och det måste komma ut, rinner i bubbligt skum över kanten och bara finns där!

Så känner jag för mina nära o kära.

Dom är så viktiga för mig, så det där bubbliga skummet tycker jag är så härligt,
fast ni alla vet hur det blir när man skakar en cola flaska!

Känner mig så levande och betydelsefull när jag har de mina omkring mig.

Meningen med livet liksom!

Skall alltid försöka uttrycka vad ni betyder för mig.

Älskar er alla, min stora härliga familj!<3

Love Titti

Skulle önska att himlen hade en telefon så jag kunde höra din röst igen, jag tänkte på dig idag, men det är ju inte något nytt, jag tänkte på dig igår, och dagarna före det också. Jag tänker på dig i stillhet, allt som är kvar är minnen och ett kort i en ram, ditt minne är hos mig för alltid, Gud har dig i sina armar......Jag har dig i mitt hjärta!

Säger så mycket detta!

Ibland "gör det ont när knoppar brister" men också när hjärtan brister!

Carina - darling syster yster!

Den 14 april 1978 dog min mormor.
Den 14 april 2010 dog Mona.

Teaterkväll

Var och såg Orestien på Folkteatern ikväll. Fantastiskt! Vilken upplevelse!
Det var länge sen jag var och såg teater och denna föreställning liknade inte något annatjag sett! Men den var så häftig.
Denna kväll har varit en härlig kväll.

<3

http://www.folkteatern.se

Sötaste Saga 3 år

Mormors lilla älskling fyllde 3år o jag var 120 mil ifrån! Men är hon inte det sötaste som finns?:-*

Jag o Mia i Kamala

En underbar semester i Thailand!