På måndag får vi se o krama våran Sara igen.
Skall bli underbart att få ha henne här.:)

Men anledningen....

Mona begravs på tisdag...

Usch, detta är svårt, denna känslan igen; overkligt!

Kan inte ta in och ta till mig att hon är borta.

Lider med A för att hans förlust är så stor, inuti, vet hur det känns.

En bit av en själv, en länk till dåtid,nutid och framtid är borta.

Egentligen försvinner alltid en bit av en själv när man förlorar en nära o kär.

Konstig känsla, dom minnen försvinner med den människan.

Som dom sakerna jag o Carina sa o gjorde,lekte o bråkade när vi växte upp ihop.

Nu är det bara jag som minns, bara jag som vet.

Så sorgligt och känslan av ensamhet och övergivenhet hugger i mig.

Tänk om man kunde samla alla minnen man har i en korg eller burk och när man

behövde så öppnade man den bara o där fanns allting!

Jag skulle verkligen behöva en burk med Carinas minnen av oss för att känna mig mindre ensam och övergiven ibland.

Idag sänder jag en tanke med kärlek,omtanke och tröst till alla som förlorat nån dom

älskar! Vet att det är många, många....

Love Titti