Idag fick jag hem pappa tänkte jag först, men nej, det är inte pappa längre.
Så..
Idag fick jag hem pappas aska i en liten kartong.
Märklig känsla att stå och titta på den.
Försöker känna inuti vad som känns.
Märkligt tomt!
Kan inte för mitt liv förstå att denna aska är vad som är kvar!
Ett helt liv, en hel människas liv,tankar,känslor,
hårt arbete, upplevelser o händelser!
Finns nu i en kartong och jag sörjer min pappa så otroligt mycket.
Jag sörjer oss; far, döttrar, son, mor, barnbarn o
barnbarnsbarn.
Cirkeln är bruten.
Igen..
Förlorad syster och nu förlorad pappa.
Det fanns ju egentligen så mycket mer vi skulle
behövt av varandra.
Det sörjer jag och känner mig så övergiven!
Men, jag vet att allt har en mening, vi ser det inte alltid
från början men den finns där.
Säger detta till mig själv många gånger nu i livet.
Livets gång och allt det där, osv.
Ja,ja, jag vet! Men det gör ont.
I alla fall, pappas aska står här i bokhyllan bakom glasdörrarna nu.
Det känns faktiskt lite tryggt ändå på nåt konstigt sätt.
Jag älskar dig pappa och är glad för dig! <3
Som tur är har jag en underbar familj kvar
som gör att jag klarar av allt. Kärlek till bror,syster,
mamma,man o alla mina barn o barnbarn! Ja,till alla i vår
stora fantastiska familj. Vi är ju många kvar!
<3<3<3
Ni betyder allt o
Förstår din känsla Titti,den är fruktansvärd när man foörlorat en förälder. Jag kände samma sak när min pappa gick bort,fast jag hade så mycket ilska i mig för allt som ej var uppklarat. Det bar jag på i 9 år innan jag fick lägga det åt sidan. det hjälper ju föga att bära på den när jag aldrig kan göra upp med han. Men jag sökte mig till människor som kan prata med de döda och pappa har kommit ett par gånger då. Han vakar över mig men fortfarande har han inte sagt dom tre ord som jag så länge har trånat efter "jag älskar dig" Men jag har fått leva med det. Vet idag att både mor och far och en annan man som stod nära mig finns med mig hela tiden. Något som jag inte trodde men fick till mig vid en seans då min mamma frågade mig vad jag gör på nätterna? När hon frågade det frågade jag om hon visste vad som hände i augusti. -Ja sa hon du var svår att få igång igen men vi kämpade på jag och pappa hela tiden. Jag skämdes väldigt för ingen av dom som satt där visste om mitt självmordsförsök. Så nu vet jag att dom finns och ibland händer det små saker som bevisar att dom finns med mig. En gång började ett stearinljus på hyllan lysa,jag vakna av det och då skälde jag faktist på dom och fråga om dom ville bränna inne mig. så tänk på att dom finns hos dig,du kan inte ta på dom men dom är där. Öppna dina sinnen så kommer du att se. Men jag hoppas din far ska få komma i jord eller vad det var hans önskan var. Du vet vart jag finns.Kram Synnöve
SvaraRadera